Jag har idag blivit uppfostrad!

Ett ting som genom mitt analyserande ofta underhåller mig är fenomenet ”okända människor som uppfostrar andra okända människor”. Det är ett helt fantastiskt fenomen som aldrig verkar upphöra.

En okänd människa har i samband med mitt förra blogginlägg med stor seriositet talat om för mig att jag nog förmodligen skulle göra bäst i att skippa hundar helt. Kanske jag borde hålla sig till knyppling eller frimärkssamling istället om jag inte kan låta bli att tycka hundar är jobbiga ibland?

Nå, jag hade kanske blivit ett helt otrolig knypplare men när jag tänker efter så hade jag säkert blivit lika ”upprörd” på någon defekt maska som jag blir på djuren ibland. Det är ju så att jag inte äger något hjärta av sten, inte heller är jag gjord av bomull som utan reflektion absorberar allt som händer i min omgivning. Jag har ett mycket levande sinne och använder min blogg för att kunna skriva av tankar, upplevelser och funderingar som styr privatlivet, till största del helt ocensurerat och med glimten i ögat. Jag är en ärlig människa som har mycket känslor åt alla håll. Uppåt, neråt, inåt och utåt. Jag ser det lite som en sport att genom bloggen sätta ord på dessa känslor och jag kan tänka mig att det kan förvirra vissa när det inte alltid handlar om glädje och lycka. Sådant som man är van vid att läsa på nätet. Motgångar blir vi ledsna av att läsa och ironi är oseriöst. Och att man bjuder på sig själv är helt otänkbart. Därför måste upphovsrättsinnehavaren till denna blogg vara en ond människa som hatar sina djur…

Nu är det så att bara för att jag öppet och ärligt berättar om vad herr Einar utsatte oss för i går natt så betyder detta inte automatiskt att jag kommer klippa honom itu med häcksaxen. Det betyder inte heller att jag kommer ge honom mindre klappar än Nikki eller heller för den delen att han blir bortchasad från sängen. Eventuellt leder det till att jag lägger huvudet på sned och med kärleksfull ton säger att ”du är så ful så du är söt”, eller ”du är minsann en liten äckelhund” samtidigt som jag klappar honom. Klappar. Inte slår, nyper, klipper isär eller på annat vis visar hur äcklig och ful jag tycker han är. För även om han inte på långa vägar är lika fin som Nikki och kan vara riktigt jobbig när han gnäller så är han fortfarande Einar. En vovve precis som alla andra vovvar. Och det går faktiskt inte att inte älska honom i alla fall lite grann (trots att han är i alla fall lite hemsk).

Det känns helt fel att behöva säga det högt, men alla som känner mig vet att jag är en djurvän utan dess like, om än en ärlig sådan som faktiskt erkänner att djur kan vara både älskvärda och riktiga rövsmärtor ibland. Jag är även en sådan som öppet delar med mig om hur djuren för tillfället ter sig i mina ögon. Utan att för den delen misshandla dem mer än verbalt i kärleksfull ton. Bevisligen förstår de inte skillnad på ”äckelhund” och ”gullevovva” om du använder samma tonläge.

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

7 kommentarer

  1. Jag blir uppfostrad jämnt och ständigt på min blogg så jag vet hur det känns. Jag väljer att aldrig bemöta uppfostrarna enligt tanken; ” diskutera aldrig med en idiot för han kommer att dra ner dig till sin nivå där idioten pga mångårig övning är oslagbar.

    Svara
  2. Inger

     /  december 1, 2013

    Jag reagerade också på ditt inlägg men skrev inget.
    Jag tycker bara att om man vet att hunden är dålig i magen, så får man ju gå upp och ut så många gånger som det krävs.
    De flesta hundar försöker ju in i det längsta att inte göra nåt inne.
    Du vet väl själv hur det är att vara magsjuk, man bestämmer inte själv direkt när det är dags att besöka toa. Tänk att då bli tillsagd att gå och lägga sig igen, fast han försöker sitt bästa att både hålla sig och visa vad han vill/behöver. Stackars 😦

    Svara
    • Helt klart har det varit synd om lille Einar, det är det nog ingen som tar ifrån honom. Dock så är hela situationen ganska extrem och att en hund man inte brukar ha hemma springer runt och inte kan få ro är inte helt ovanligt vilket är anledningen till att vi inte slog på stora trumman med en gång. Dock kan du läsa att när vi insett allvaret så var vi utan att klaga ute med honom så fort han behövde. Att man sedan inte kan stanna mitt på motorvägen eller för den delen vill ha hela bilen besprutad invändigt är helt enkelt inget som varken jag eller Einar kunde göra något åt. Jag hade kunnat välja att skriva ett trist och objektivt inlägg, men det är inte riktigt min grej. Jag tycker om att uttrycka mig yvigt och med känsla och då är det lite tråkigt när vissa inte läsa sig till självironin i inlägget.
      /Jossan

      Svara
  3. Ammie

     /  december 1, 2013

    Har aldrig läst din blogg tidigare och såg en länk på en av pinschersidorna. Jag skrattade så jag tjöt och hade högläsning för familjen som även de skrattade så de tjöt. Med tårarna torkade och skratten som lagt sig, så kan jag inte annat än att småle när jag tänker på din natt med Einar. Självklart går man ut med hunden om man vet att den behöver. Men till ditt försvar…..har man just varit ute och den skitit 4 ggr så räknar man med att det torde vara rätt tomt i systemet. En pinscher är en pinscher och de som reagerar är förmodligen inte ägare till en sådan. En pinscher gnäller och ylar inte bara för att de vill gå ut. de gör det så fort de vill något annat än vad ägaren/hundvakten vill. Strunta i illvilliga läsare som inte annat har att göra än att klaga och tala om för andra hur de borde vara. De har med all säkerhet ingen pinscher och vet inte vad det handlar om. Du älskar nog Einar och skrattar förmodligen ljudligt nu så här i efterhand. Ett minne som du har tillsammans med Einar och som har fört er närmare varann. Kan ändå inte sluta tänka på er och ser mig hela natten framför mig. Skulle förmodligen reagerat likadant som ni har gjort. Har ju själv pinscher och katter och även de kan ställa till med en hel del under natten och nog älskar man dem högt för de. Dock blir man ju lite gramse ibland. Men vem, med handen på hjärtat, blir inte det ibland.

    Svara
    • Jag har ju så pass mycket humor att jag inser det roliga i vad som hänt. Man har ju självironi nog att dela med sig av vansinnet trots att man i stundens hetta kanske inte är jätteroad 😉

      Svara
  4. Inger

     /  december 21, 2013

    Hade säkert förstått din ironi om jag besökt din blogg tidigare, men nu var det första gången (såg det på fb) jag läste nåt från din blogg.
    Ammie, om du syftar på mig så jo, jag är pinscher ägare 🙂

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: