Einar den förskräcklige

I torsdags kväll så hör Viktoria av sig och meddelar lite panikartat att det skitit sig med hennes hundvakt som skulle förbarmat sig över hennes lille Einar under helgen då hon planerat åka och roa sig på housefestival i Stockholm. Efter lite pussel i huvudet och överläggning med Johan så bestämmer vi oss för att vara goda medmänniskor och ta oss an Einar under helgen. Han kan ju följa med mig på kursträff på lördagen i alla fall så behöver inte Johan bry sig om att hundvakta någon mer än Nikki.

I går började förstadagen på kursträff 4 och innan vi startade hade jag hunnit släppa ut hästar och gjort i ordning för Milton. Jag åkte hem, bytte om, packade in mig själv, alla grejer samt Nikki i bilen och åkte iväg mot träffen. Det blev en kul med som vanligt uttröttande dag och jag såg på kvällen fram emot att få en riktig god natts sömn inför den stundande ännu mer påfrestande dagen. På kvällen kom Viktoria med Einar och lämnade med honom hans lilla fort, sele samt koppel, täcke och en enorm påse hundmat. ”Han har varit lite lös i magen idag, men det är inte värre än att det är lite krämigt när han bajsar. Han har fått en dos prokolin och du kan ge en imorgon så ska det nog bli bra”. Jaja, det är väl inga problem tänkte vi, Viktoria lät som om det inte fanns några problem i världen så Einar kan nog följa med i pulsen för vår lilla familj. Han har ju varit här innan och det har gått finfint. Viktoria måste dra iväg och vi går in. Efter bara en timme går Johan ut på kvällsrunda med både Einar och Nikki, Nikki kissar och Einar bajsar 4 gånger och kissar 3. Allt som kommer ut är som Johan beskrev det ”som mjukglass”.

Vi går och lägger oss, Nikki lägger sig mellan oss och visar vem som är sängens regent och vi visar för Einar att han är välkommen upp eller att lägga sig i sitt fort som är placerat i sovrummet. Vi släcker lampan men Einar verkar inte vilja slappna av. Det är ett evinnerligt tassande fram och tillbaks genom hela lägenheten och jag bestämmer mig för att stänga in oss alla i sovrummet, trots risk för dålig luft och värme. Einar verkar fortfarande inte vilja slappna av så jag kommenerar honom å det bestämdaste upp i sängen och det blir lugn och ro en stund. Snart studsar han dock ner igen och börjar tassa runt. Han kravlar sig in under sängen och lägger sig där en stund. Det blir tyst och jag tänker att det nu säkert är lugnt och jag går och öppnar dörren till sovrummet igen. Jag går och lägger mig och somnar.

Kl 01:00. Jag vaknar av ett hysteriskt tassande ute i lägenheten och suckar tungt över att jag inte fick sova ut heller den här natten. Jag känner mig kissenödig och bestämmer mig för att gå upp på toa. Jag tänder inte lampan och sätter mig i mörkret på toastolen. Där känner jag plötsligt att min fot börjar plaska i något blött. Jag tänder lampan och inser att det är hundkiss. Einar har ställt sig och lyft benet mot toastolen och efterlämnat en stor pöl med kiss på golvet brevid denna. Jag är måttligt road, torkar upp kisset, tvättar av mina fötter och bestämmer att det nog är bäst att ta en koll i övriga lägenheten, för säkerhets skull. Köket ser torrt och rent ut, hallen även så. Jag tänder i vardagsrummet och möts av tre hidösa högar av stora välutvecklade korvar i en eminent triangel längst bort på min fina vietnammatta som vi i våras hade inne på mattvätt för dryga tusenlappen. Jag finner även att hunden lyft på benet mot soffan och lämnat en blöt fläck på mattan nedan denne. Det är bara att sanera efter bästa förmåga där mitt i natten. Mitt i kaoset så har Einar nu gått och lagt sig i sin bädd och verkar äntligen slappna av. Kan vi kanske äntligen få sova tro? Jag går och lägger mig igen och stänger ögonlocken…

Det tar inte mer än en halvtimma så börjar det tassas igen, den här gången av Nikki som på senare tid tagit sig för att kräva utgång mitt i natten. Dock jag har insett att det i allra flesta fall bara är hittepå och att det hjälper att kommendera upp henne i sängen igen och det gjorde jag även i natt, något förbannad över att någon tydligen bestämt sig för att det inte skulle bli någon sömn alls denna natt.

Klockan 03:00. Einar är åter igen uppe och gnyr och jag känner tydligt en stundande härdsmälta i mitt huvud. Ett plötsligt behov av att spola ner den där jävla pälskorven i toaletten uppkommer och jag gnyr om hjälp till Johan som hittills sovit sig igenom hela händelseförloppet. Johan som kom att bli nattens hjälte tar bägge hundarna och går ut. Einar bajsar 4 gånger och Nikki en. De kommer in, vi går åter igen och lägger oss och allt blir till lugn och ro…. i hela 20 minuter! Jodå, för sedan var det dags för The Endless Rectum att showa igen! Johan fick åter igen gå ut, den här gången endast med Hans Höghet Einar. Klockan är nu närmare 4 och jag har förlorat allt hopp om livet. Nu får vi i alla fall somnat om hela bunten, på riktigt.

En kvart innan klockan skulle ringa så bestämmer sig min trasiga hjärna för att det är dags att gå upp och jag traskar ut till toaletten för min egen morgonkiss. Efter mig kommer snart Einar som tassar in i köket och på momangen kutar sig och lägger en rejäl korv brevid frysen. NEEEEEEEJJJ!! Jag springer spritt språngande naken och försöker förgäves förhindra det som pågår. Einar avbryter sina aktiviteter och springer blixtsnabbt in i vardagsrummet där han i all förvirring fortsätter det han påbörjat åter igen på vardagsrumsmattan. Jag springer som en galning men är för sen. Han lägger även här en rejäl klick. Vansinnet är ett faktum. Nikki ligger i sin bädd i vardagsrummet och observerar kaoset och jag ropar åt den stackars Johan att han måste hjälpa mig. Jag får klätt på mig snabbt och rusar ut med den svarta krulliga hundjäveln. Passar han då på att bajsa ute? Nej, han har ju redan bajsat klart. Inne. I värmen.

Jag packar in mig och Einar i bilen och sätter av mot kursträffen i Lerum. Vi kommer ca 5 km innan Einar börjar tjuta som bara en bortskämd jävla pensionärshund han och försöker även krumma på ryggen där i passagerarsätet på Nikkis fårskinnsfäll. FAN HELLER!! Sa jag högt, höll argt ner hunden i sittande position och körde av nästa avfart. Ut med hundjäveln, kiss, kiss och bajs. Åter igen in i bilen och fortsätter färden. Vi är nu sena och jag får ringa och meddela detta. Med ca 1 mil kvar återupprepas hela händelsen i bilen men då får han bannemig vänta tills vi kommer fram. Han tjuter som en idiot när vi kommer fram vilket uppenbarligen endast är spel för galleriet, för så särskilt nödig verkade han inte vara då det tog en bra stund innan Hans höghet nosat upp ett ställe värt att mottaga hans gyllene korvar (korvsås?). Väl inne på träffen så sköter han sig faktiskt ganska bra och mitt onda öga till detta kreatur blir under dagen mjukare.

Vid lunch ringer jag Johan som lite uppgivet berättar att han precis blivit knockad av en glad Nikki vilket bidragit till att han spottat blod i över 20 minuter. Medan jag pratar med honom så hör jag plötsligt ett avgrundsvrål i andra änden. Johan har vid soffan sin laptop på en pall med en massa papper och räkningar liggandes på golvet brevid. Här hade han under vårt samtal sträckt sig efter något bland sladdar och papper på golvet och fått handen täckt av ett brunt klet med vedervärdig stank. Vi hade alltså missat att Herr Einar även lämnat sina fekalier bland Johans räkningar och som nu till största delen var fästade vid hans hand. Det finns nog endast ett tillfälle där jag skrattat mer och om det tillfället återberättar jag ej här i bloggen. Jag kan dock avslöja att det hade med ett liknanade ämne att göra.

There are no words…. ibland är man bra snäll och ibland är man för snäll. Ingen housefestival i världen är värd det vi under det senaste dygnet blivit utsatta för och gudarna vet hur det kommer bli kommande dygn… Give us strength!!

DSC_0284

Men han är ganska söt när han sover…

Tillägg till inlägget: endast ett  par minuter efter detta inlägg publicerats passar Einar på att också kräkas på mattan. Samlingen måtte nu vara fulländad….

Annonser
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Gargamel Smurfano

     /  december 1, 2013

    Nog för att sådant här är jobbigt men ingen inblandad har gjort det där ”mot er”. Ungefär som att prata om ”ungjäveln spydde hela natten, fan va elakt”. Som att det är ett val att va sjuk och som att man när man är sjuk har full kontroll på sin mage och när den behagar göra vad. Begär inte av en hund något som ni troligen inte skulle va så duktiga på själva. Skippa hundar helt enkelt.

    Svara
    • Anda

       /  december 1, 2013

      Jag tror ”Gargamel Smurfano” har problem med att förstå ironi och saknar något så viktigt som humor. 😂😂😂😂😂😂😂😂😂😂😂😂😂 Jossan vi vrider oss av skratt!!!!

      Svara
    • Jag kunde inte ge ett bättre svar än det som Anda redan gjort. Det är lätt att döma när man inte vet syftet med vad som skrivs 😉

      Svara
  2. widde

     /  maj 30, 2015

    Gargamel Smurfano, men sug kuk va din pratkvarn….

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: