Hästbajs, gyttja, kvinnfolk och tabun

Som ni vet så funderar jag lite på saker då och då och ibland resulterar det till ett långt och krångligt blogginlägg och ibland endast bara en liten tanke.

Idag när jag satt på huk i spolspiltan och sanerade Miltons ben från gyttja efter dagens hagvistelse så började jag fundera vad det var som för kvinnor var så himla eftertraktat med just det här. Hästsporten är ju som bekant närmast enväldigt dominerad av kvinnfolk och övriga köns reaktioner på detta intresse har i alla fall under min uppväxt bestått av ”hamburgare”, ”ulligull”, ”töntigt”, ”tjej- och hästbaciller” mm. När jag satt där bland hovarna på det drygt halvton tunga flyktdjuret så blev jag faktiskt lite lätt förvirrad och oförstående över hur världen under hela uppväxten uttryckt dessa nedvärderande ord över hästeriet. Alla som vet vad det handlar om är ju med på att det egentligen inte alls handlar om ulligull och tönteri utan snarare, blod, svett, lera, kontroll och förståelse för ett helt enormt djur som vid ett obevakat ögonblick med enkelhet skulle kunna rejält skada och till och med ta död på en redig karl. Gör man fel så går det oftast fel. Därför är det viktigt att man lär sig rätt och det är inte alltid lätt! Så töntigt vet jag inte om jag skulle kalla hästeriet 😛 Nå, min följande tanke var då förstås varför allt kvinnfolk nu dras till all denna råhet, smuts och slitgöra som hästeriet faktiskt bjuder på. Det är ju inte så som kvinnor framställs vara både traditionellt och i många av samhällets alla informationskanaler. Kvinnfolk ska vara renligt, sköta sitt yttre och underhålla sig med renliga sociala intressen som går ihop dess övriga egenskaper. Bajs, bilar och bröt är något som männen ska hålla sig med. Hur går då dessa stereotypa och generaliserande synsätt ihop med att närmare hälften av rikets kvinnfolk väljer att fly till just bajs, gyttja, slem, svett och halvton tunga utmaningar någon gång i sitt liv? Kan det vara så att det faktiskt är i stallet som vi får en fristad från denna underliga syn på hur man borde bete sig och uppträda? Är det så att vi egentligen är precis lika stort behov av bajs, bilar och bröt som männen är men att dessa drifter från början blivit så undantryckta och dementerade att vi nu lite förvirrat inte ens vet vilka vi är? Det enda vi vet är att i stallet mår vi bra för där kan man vara sig själv och hålla på med allt det där äckliga och smutsiga som för kvinnfolk annars är så tabu. Visst skulle man kunna dra på sig en mekaroverall och skita ner sig i olja, men risken är då överhängande att man istället blir ett sexobjekt. Iförd mjukisbyxor, gummistövlar och fläckig av både gyttja och hästbajs kan jag lova att objektifieringen uteblir hos de allra flesta.

Ja, fundera kan man ju men jag vet att i stallet så är i alla fall jag helt fri och kan utan att ses som en konstig kvinna skita ner mig precis så mycket som jag vill. Man kan vara helt och hållet naturlig utan att behöva följa massa samhällsnormer för att passa in (dvs. få jobb och eventuellt undvika hamna på mentalsjukhus). Så för min del, mansfolk, så får ni gärna hålla er ifrån stallet och låta oss kvinnor få ha vår lilla fristad helt i fred från samhällets tabun 😉

Copy of DSC_0182

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hahaha 😀 Håller med och har tänkt samma alla år med häst skit, hö i håret och hovkrats sörja ^^ 😀

    Svara
    • Vad härligt att höra att man inte är själv om dessa tankar! Då kanske det inte är så dumma tankar ändå 😉

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: