Tyngdlös på ridbanan :P

Jorå, idag blev det en liten luftfärd för piloten! Jag har en känsla av att det var en hyfsat sevärd avramling vilket så klart gör det tragiskt att endast Nikki fanns i närheten att se skådespelet.

Nå, jag skulle i varje fall helt i lugn och ro fatta vänster galopp längst ner på ridbanan och han gör en halvt tarvlig fattning, ett par sega galoppsprång och avsaktning. Då får vi göra om det.  Även om han fortfarande är lugn så har han väl fått upp ångan lite, ger ifrån sig ett hingstskri i fattningen och gör ett par rediga krumsprång längs med långsidan. han har ju en tendens att flänga upp bakdelen något i början på just vänsterfattningen. Detta härrör ju från i våras när det gjorde ont då höger bakben tvingades in så långt under honom. Nu är det dock åtgärdat och muskeln är hur fin och mjuk som helst, men har man en gång fått för sig något så är det svårt att vänja sig av med det! Jag brukar inte ha några problem att sitta kvar då sprången inte brukar bli så stora samt att om man håller i honom en hel del så kan de utebli helt och hållet. Detta pass ville jag dock inte hålla i honom så mycket utan strävade efter att han skulle få fatta ur egen balans och trycka på ordentligt med bakbenen i fattningen. Jag fick ju vad jag ville för tryck i arslet blev det allt! Så pass mycket att jag lättade ur sadeln, hamnade på sniskan, stod och vägde ett tag enbart i högerstigbygeln med typ all kroppsmassa på samma sida, försökte hålla in honom i tyglarna samtidig som jag försökte fatta tag i staketet som såg så stadigt och bra ut.

Milton undrade naturligtvis vad tusan jag höll på med och tänkte minsann inte ställa sig stilla vilket ledde till att jag inte hade något annat val än att så vackert falla till marken. Häst blir helprillig av sin nyfunna frihet, tar ett par rejäla ärevarv och bestämmer sig härmed att han inte tänker bli infångad. Hund som befinner sig i paddock tycker hela situationen är mycket festlig och att den där springande hästen ser ut att ha det förfärligt lajbans och drar med ett glädjevrål efter kusen som naturligtvis springer ännu mer. Arg matte som förgäves försökt fånga in glad kuse blir ännu argare när ännu gladare jycke låtsas som om hon inte hör vad arg matte säger. Efter en konversation till största del verkar enkelriktad så bestämmer sig jycke för att hon sprungit färdigt och kommer glatt tillbaks till matte som tar henne under armen, går upp till stallet och stänger in odågan i en box. Kusen kommer med största sannolikhet aldrig låta sig bli infångad frivilligt så här gäller det att vara listig. Hink med de allra godaste hästpellets. Fungerar alltid. Matte kommer in i paddocken och skramlar med den förföriska hinken. Häst påvisar viss skepsis och verkar utkämpa en oerhörd inre strid huruvida det vore värt att kapitulera, komma fram till matte och låta sig bli infångad eller verka för att behålla sin nyvunna frihet. Efter många synbara övervägningar fram och tillbaks så blir dock hinken på tok för frestande och tanken på att hans frihet blir så gott som bortblåst. Häst blir klappad, matte sitter upp igen och slutför ridpasset som till största del var till stor belåtenhet. Ett ytterligare antal galoppfattningar genomfördes, denna gång med godare resultat och både matte och häst fick avsluta ett pass på ridbanan på topp!

IMG_9946

När jag tänker efter så är det inte första gången jag flugit av på högersidan. Detta kanske är något som torde funderas på? 😀

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Klara

     /  november 6, 2013

    Ser ut att göra ont på bilden.

    Svara
  2. Klockren bild 🙂

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: