Lärdomar!

Jag är idag hemkommen efter två nätter med jobbet långt ute i Göteborgs skärgård. Jag trivs verkligen i den Bohuslänska kustmiljön och det är alldeles hjärtskärande vackert nu när det är så öde och täckt av snö och is. Vi fick också en morgon och kväll som var så där alldeles underbart stilla och klar och det blekt rosa-lila-röda ljuset som lägger sig över de karga, bleka klipporna och spegelblanka havet är helt sagolikt.

Nu är jag i alla fall hemma igen och hämtade vid lunchtid upp en väldigt glad vovva på nya dagiset. Hon var på inskolning halvdag i måndags och har nu gått två heldagar och halvdag idag. Dagsifröken säger att hon är en helt underbar vovva som är väldigt snäll och go. Hon börjar komma in i rutinerna också och vänjer sig mer och mer vid de andra vovvarna och springer runt med dem och leker glatt i rastgården. Inne går hon och lägger sig utan ett ljud. Duktig vovva 🙂

Nu på eftermiddagen åkte jag till Milton för att mysa lite med honom. Vi tog en tur upp i skogen och jag tänkte vi skulle hinna med det precis innan det skymde. Det finns en jättefin bred och hyfsat lång grusväg som är jättebra att trava/galoppera på så jag tänkte se om jag kunde få en galoppfattning på den gamle travaren. Uppenbarligen hade han för tillfället helt glömt bort hur man galopperade så det slutade i en rad vansinnesfärder i riktig löpartrav. Milton jätteglad, studsig och med ångan stigandes från hans blöta bogar. Efter sista tappra försöket att få ett par galoppsprång så hörde jag genom fartvind och sprutande snö hur något prasslade till vid min högra ficka på jackan. HELVETE tänkte jag högt. Flera gånger om. Fickjäveln var tom. Däri låg både plånbok, mobil och korvpåse nyss. Hur i helvete kan jag vara så dum att jag inte stänger den innan jag sätter av i hastighet? Nåja, det enda man kunde göra nu var att lösa problemet. Efter ett par vändor fram och tillbaks på vägen så hittade jag i alla fall min plånbok.  *Puh* det var i varje fall det viktigaste. Mobilen i all ära, men plånboken hade varit väldigt jobbig att förlora med allt däri. Någon mobil hittade jag inte och inte heller Nikkis goda korvar. Det började dessutom bli mörkt så att stanna kvar längre och leta skulle knappast ge något. Dessutom hade jag inte särskilt mycket reflexer på oss så det var nog bra att ge sig hem innan det blev kolmörkt. Fortfarande stissig och springvillig häst. När vi kom ner till vägen som man måste gå en bit på så satt jag av och ledde häst och hund i var sin hand på trottoaren sista biten. Satan vad halt det var och det var inte utan att jag halkade med het häst som trodde han var ett fullblod i ena handen och med massa bilar i full fart ett par meter från oss. Där tappade jag humöret lite och saken blev inte bättre av att Nikki var en apatisk kloss i kopplet som vägrade gå närmre än 5 meter.

Nytt SIM-kort är nu beställt. Min första medlemstidning från Svenska Hästars Värn har idag trillat in i brevlådan. Mysigt 🙂

Lärdom från dagen: Stäng alltid alla fickor INNAN du sitter upp och rider iväg.

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: