Hästtransportägare!

Japp, nu kan jag titulera mig hästtransportägare! Jag är en i gänget nu 😉

Hela livet har man suttit i bilen på vägarna och tittat trånande på alla hästtransporter man åkte förbi. Undrar vad det är för häst däri? Undrar vart dom ska och vad dom ska göra? Drömmande har man suttit och följt bilarna med blicken och djupt i hjärtat önskat att man själv var en medlem i hästtransportklubben. Att ha häst var ju en förbjuden tanke, en onåbar dröm som låg där som ett täcke av dimma i livet och alla som hade den otroliga turen att få låna någons häst eller till och med ha egen såg man ju som Gudar och Gudinnor. Om man av någon anledning fick följa med någon till dess alldeles egna häst eller fick följa med ut och åka med transporten så kände man sig som en drottning. Man kände de trånande blickarna av sådana som jag, sådana som inte hade privilegiet i livet att ha och ta hand om häst men som mer än något annat ville. I princip alla småtjejer… och jag 😛

Men nu så är den tjocka isen bruten. Jag har inte bara vågat klippa manen av en häst som jag kallar min utan jag är nu också ägare av en hästtransport! Jag behöver väl inte tala om att mitt grin gick från öra till öra hela vägen hem från Orust där jag idag hämtade tranaporten? Inte ens kön genom den förbannade Tingstadstunneln kunde förstöra min hybris där jag satt på min piedestal med min alldeles egna hästtransport bakom mig. Jag har nog sällan känt mig så mallig 😉

Ett rjält tranesläp från 1984 med nytt golv, nya väggar, däck, påputt och kulhandske. Nybes och skattat. 9500 kr, som hittat 🙂

_________________________

Efter hemkomst och lite trixande på parkeringen så hann vi med en sväng om mormor för lite god lunch. Jag gjorde misstaget att berätta att Nikki inte ätit upp sin frukost i morse och säkert var jättehungrig. Sådant ska man inte tala om för mormor, 88 för då gör hon en manöver som får ögonen på alla unga, spänstiga människor att ploppa ur sina hålor. På en millisekund har hon gjort en dykning likt Superwoman från spisen till frysen och hivat fram en full och oöppnad påse med frysta köttbullar. Trots idoga protester och försök till hindrande så hälls det ignorant upp köttbullar så det väller över kanterna på tallriken. ”Stackaren är ju hungrig, ska hon inte ha lite köttbullar?”. Detta kan låta som en fråga, men är snarare ett påstående som du inte borde våga ifrågasätta.

Annonser
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. mormor

     /  juli 22, 2012

    Jag är faktiskt bara 87 år! Hälsningar mormor.

    Svara
  2. johan

     /  juli 22, 2012

    Personligen trånar jag desto mer efter diverse italienska sportbilar som man ser åka förbi när jag sitter i bilen. Men det är väl kul att någon gillar hästkärror också…

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: