Röd sol

Jag har hört det ryktas om att Milton efter 1 veckas vila är en skitpigg pålle i hagen. Det blir med stor sannolikhet en onekligt intressant färd när jag kommer hem för att börja sätta igång honom igen 😉

Nu ligger jag i min stora, lyxiga bungalow med AC:n inställd på härligt kylande 24 grader. Utanför det stora panoramafönstret vid sidan av king-size-sängen så ligger en stor blå pool och bakom den en rad planterade palmer som gränsar till den oändligt långa stranden och det supersalta havet. Solen har precis gått ner i havet som ett illrött stort brinnande klot och har under ett par intensiva minuter färgat hela västra himlavalvet både orage, rött, rosa,  lila och nu mörkblått. Detta i bakgrunden till palmerna och det asiatiska havsdiset är helt drömlikt. Alla har väl sett asiatiska målningar av solnedgångar, och jag kan tala om att upplevelsen är som att se på dessa bilder, fast med skillnad att jag ser det live!

Idag har vi åkt båt i 2 timmar och befinner oss nu på sydvästsidan av Koh Lanta. Vi har checkat in på bumgalowhotellet Miami Beach för 200kr/natt och njuter för fullt av otrolig mat, havet utanför trappan, lyx och renlighet. Klockan är nu 19 på kvällen och det börjar precis bli lagom temperatur ute för att inte svettas ut allt man druckit under dagen. Snart ska vi ner till stranden och äta en god middag. Vad ska jag äta idag? Pad Thai med kyckling kanske… eller varför inte en green curry soup? Eller så kanske jag plockar fram barnatrotsen i mig och beställer ut en hamburgare med pommes 😉

Inte tusan kan man tycka synd om sig själv i denna situation, men jag kan tala om att resan inte varit helt dramafri!

Idag hade vi ett lite mindre spindeldrama på taxins flak på väg från båten till hotellet där jag sitter nu. Vi satt 10 pers ihopklämda med packning på flaket när en STOR spindel uppenbarade sig längst fram i sittutrymmet. Den var ljusbrun och drygt 10 cm i diameter med 8 tjocka ben. Närmast satt naturligtvis Anda och Sara, våra två spindelräddaste svenskar och det slutade med att alla kastade sig skrikande bakåt på flaket och nästan krossade den unga ungerska kvinnan som åkte med oss. Hon däremot suckade lite, sträckte sig fram, tog spindeln i benet och kastade den överbord. ”I used to play with them when I was a child” var det enda hon sa. Där satt macho-Jossan med stoltheten nedtryckt i skorna och försökte prata bort händelsen. Men faktiskt, även om man inte är så värst spindelrädd för husspindlarna hemma så nog tusan blir man jävligt vaksam med ökande puls när det dyker upp ett sådant monster 20 cm från ens axel. Vi svenskar som är vana vid maximalt 5 cm stora spindlar vet ju inte om dessa enorma utländska 8-beningar är farliga på något vis 😛

Nästa drama då: På första stället vi bodde på så skulle jag efter ett par dagar flytta på en pappersbit på en hylla på toaletten. Bakom sitter en stor äcklig jävla kackerlacka! Pulsen gick upp och jag ryckte till en del, men jag är ju för fasen inte rädd för något! Jag bestämde mig för att ta kontroll över situationen och stängde in kackerlackan i ett glas. Där inne klättrade den runt, förfärad över att ha blivit instängd och jag vågade knappt titta när den klättrade på insidan glaset där mina fingrar var placerade. Jag tänkte att jag skulle släppa ut den på utsidan huset och Johan gick för att leta efter ett hårt papper att sätta för öppningen på glaset för kackerlacketransporten. Hur tror ni det gick då? Jo, Jossan fick ett av sina briljanta superspontana infall och under en millisekund blixtrade tanken igenom hjärnan att den jävla kackerlackan ändå kanske förtjänade att dö. Släpper jag ut den så kanske den bara springer in igen? Så jag tänkte göra en supersnabb manöver utan papper för glasöppningen och bara kasta den i toaletten för att spola ner den. Nåväl, kackerlackan var snabbare än jag och inte ens halvvägs till toalettstolen så kryper äcklet ur glaset och upp på min hand. Där sprack kontrollen över Jossans situation, glaset tappades och krossades över hela badrumsgolvet och kackerlackan kom helskinnad undan och gömde sig bakom toaletten. Jag kan fortfarande känna det äckliga jävla djuret som klättrar över min hand och jag vill kvida lika panikartat varje gång jag tänker på det. USCH! Kanske var det karman i detta land som slog igenom?

Under snorklingstur till Similan island. 🙂

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: