Vuxensjukan

Jag hatar vuxensaker, jag hatar pensionspapper, jag hatar förväntningar och prestationskrav. Jag kan prestera, men ska man bli något i denna värld så blir man ju forcerad och frampressad genom samhället som ur en kaviartub. Få felsteg tillåts och klarar man inte pressen så hamnar man utanför. Jobb finns, men endast för dem som redan är inne i karusellen och sitter man utanför så är det väldigt svårt att ta sig in. Det är vad som skiljer dagen från gårdagen. Då fanns det alltid jobb.

Vuxna vet också alltid bäst. Man har alltid gjort på ett visst sätt och det ska det fortsättas med. Det finns en otrolig självgodhet och ovilja, eller nej inte ovilja, utan mer en omedvetenhet över att man faktiskt kan ta in information från barn och andra människor. Barn är inte så dumma som vi tror. Ett barn blir intervjuat i nyheterna på TV, folk sitter i sofforna och ojar sig och åmar sig över att det är så otroligt gulligt och puttinuttigt. Ett barn som ska kommentera vuxenvärlden, hur puttinuttigt och oseriöst kan det bli? Eller? Tänk efter, vad är det barnet egentligen säger? Lyssna, och om du inte förstår barnspråk så översätt barnens målande relateringar till vuxenspråk och begrunda. Det är inte alltid så dumt!

Jag kallar den vuxensjuka. Den obotliga illusionen om att vuxna alltid vet bäst och aldrig behöver lyssna på någon av mindre vetande.

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: