Saker, grejer och prylar

Saker. Prylar och grejer. Vad är dessa bra för egentligen? En vinterjacka kan ju vara alldeles utmärkt att äga då temperaturen sjunker och frosten biter tag i världen, men tre, fyra fem stycken? Ett par klädbyten i garderoben är ju helt befogat, men 17, 18, 19 stycken? Vad har man 20 par skor till? 10 varma tröjor och 15 blomvaser som står undanstoppade?

I en affär: ”Den var ju fin, den kan jag ha i helgen”. Jaha, du har verkligen inget annat som också funkar i helgen? Visst var den väl kanske fin, men måste man köpa allt man tycker är fint? Slit och släng, fyll upp varenda ledig kubikmillimeter i ditt hem, släng ut pengar på saker som du glädjer dig åt under det första dygnet men sedan glömmer bort. Shopping ska tydligen vara någon sorts hobby enligt vissa, jag antar att det ger någon sorts kick att äga nya saker och för att kicken ska hålla i sig så sätter en sorts shoppingabstinens igång.

Sakerna blir totalt värdelösa så fort du får kvittot (så länge du inte ruinerar dig själv på Prada, DG…) och vad är det egentligen du gjort? Jo, du har minskat siffran på kontot, skapat dig ytterligare problem i form av ökad platsbrist hemma och skaffat dig ett sorts fiktivt välbefinnande.

Julafton. Familjen är samlad, huset är pyntat i juliga färger, mjuka texturer och ljus. Brasan är tänd och sänder ut sin torra varma strålning i rummet. Stämningen är på topp och allt vi känner är gemenskap, lugn och glädje. Eller?
Tomten kommer. Småbarnen är lite blyga men de följer julklappssäcken spänt med blicken utan att blinka. Tomten sätter sig ner vid julgranen på sin reserverade tomtestol med mörkbruna träsnidade karmar. Barnen är fortfarande blyga och lite rädda för denna varelse men kan inte låta bli att sätta sig nära säcken. Den första julklappen tas upp och namnet som står på tillhör ett av barnen. Barnet springer fram, tvingas ta tomten i hand, men sliter sedan åt sig paketet, vänder om och har slitit upp pappret på nolltid. Besvikelse, det var inte alls vad han/hon önskat sig. Nästa paket var också till ett av barnen. Nästa och nästa och nästa med. Det är en kontinuerlig langning av presentpapper till brasan. Säcken blir tom och barnen sitter brevid sina högar av paketinnehåll, runt 20 paket per unge. 90% av presenterna kommer med största sannolikhet läggas i en hylla och aldrig användas.

Vad är det här tvångsmässiga paketköpandet egentligen? Är det i julens anda? Är det av rädsla att barnens föräldrar ska tycka ni är snåla? Är det för att barnen ska slippa bli retade i skolan/på dagis för att de inte fick lika många paket som någon annan? Eller finns det bara ett behov för vuxna att sprida saker runt sig?

Självklart ska barnen ha julklappar på jul, även vuxna kan bli glada av det, men ge inte bara för givandets skull. Någon måtta får det vara på det, julens anda urholkas totalt genom en otrolig köpestress och prestationsångesst som tyvärr endast har skapats av oss vuxna. Barn blir bortskämda, vuxna mår dåligt och blir stressade. Naturligtvis är det inte nyttigt för barnen att utsättas för detta skenheliga spektakel heller. Julen ska handla om gemenskap och mys med de nära och kära. Inte ihålig prestation och känslolös kvantitet.

Koka julskinka med familjen istället, gör julgodis med de närmsta vännerna, baka pepparkakor tillsammans och lyssna på julmusik. Ge fan i att ta den där sista panikresan till Toys R us dan före julafton för att köpa första bästa grej till lille Olle.

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: