Det går framåt

Börjar det bli bättre nu? Är det verkligen så och i så fall hur och när hände det?

Plötsligt vill jag kramas med Johan igen, plötsligt är jag inte allergisk mot närhet och pussar längre. Plötsligt vill jag saker, jag går runt och längtar efter helgen, känner för att göra saker och känner mig inte så där allmänt miserabel hela tiden. Det var längesedan jag kände en törst efter livet, en drift framåt. Jag har så länge suttit i det djupa hålet utan att kunna ta mig upp. Är det så att hålet nu blivit så grunt att jag kan se över kanterna igen?

Är det för att jag ser ett ljus i tunneln? För att jag ser en lösning på min känslomässiga misär, för att jag går runt och väntar på något stort eller för att jag på sistone umgåtts mer med Sara?

Saker och ting i livet måste inte bara fungera fysiskt, det måste klaffa känslomässigt också. Det finns folk som säger ”ryck upp dig, du har alla möjligheter i världen”. Jag håller med att i många fall så behövs det bara ett uppryck och lite omtänk så blir allt bra, men med vissa händelser i livet är det inte riktigt så lätt. Alla människor är dessutom olika. Det finns livsnjutare, grubblare, nöjda människor, onöjda människor osv och det är nog ingen tillfällighet att så många poeter och filosofer tar sina liv. Det är inte nyttigt att tänka för mycket, man snärjs in i sina egna tankespiraler, det oändliga sökandet efter en mening eller förklaring. Ofta kommer man tyvärr inte fram till några glada och tillfredsställande svar på sina frågor vilket föder ytterliggare bitterhet och grubblerier.

Jag är själv en sådan människa. Jag vet om det och gör allt jag kan för att förhindra tankarna att ta över. Jag är väldigt lättpåverkad av mina egna tankar och har svårt att släppa intryck. Jag blir barnsligt glad över små vackra saker och känner mig väldigt lätt olustig vid jobbiga intryck. Jag undviker att titta på nyheter som berättar om katastrofer orsakade av människor. Jag tittar helst inte på filmer med spänning i  för jag tycker det är skitjobbigt då jag säkert reagerar dubbelt så mycket som normalt på spänningen. Jag såg nyss Svampbob Fyrkant the movie och den filmen innehöll precis lagom dos spänning för mig, så känslig är jag 😉

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: